Kulturen Urkunden Ursprunget och upphovsrätten kungabloggen

Konsten att marknadsföra avskärmningen eller sälj färgfilter & censurera resten

Är journalister människor?

och reagerar precis som människor gör? Dvs kan ha en tendens att reagera förhastat och överilat när de möts av en i deras tycke anmärkningsvärd inramning?

-Ja jag tror nog att i mångt och mycket är det just så.  Även om opassande undantag finns

När medievärlden berättar om hur Aftonbladet krönikören Lena Melin fräser åt som presentatör med ett irriterat ”idiotiskt” i kommentaren så ser vi det alla redan vet. Att människors ilska och vrede inte uppkommer på grund av en ny naturlag utan snarare på grund av en inramning som är dem främmande. Så långt inget nytt, efter Aftonbladet kris, efter rekordvinsten så sparkar de personal och skriver om det hårda samhället och näthatet.

Men har det gett någon rätt att visa censur eller fientlighet mot det denne anser som främmande för debatten? Vad är det som föder behovet av att döda någon annans persons röst? Det inre berättigandet att ta fram slaktmasken?

Medievärlden visar sitt näthat

och inte bara tar bort en kommentar utan tar bort möjligheten att kommentera som helhet för inläggsmakaren nedan. Men finns det några svordomar, något för debatten osakligt eller varför tar egentligen Medievärlden bort möjligheten att kommentera överhuvudtaget? Inlägget nedan var det sista som skrevs på Medievärlden och det togs bort nästan omedelbart vartefter det inte gick att kommentera överhuvudtaget.

Exakt vart någonstans har Censuren känt sin rätt att döda kommentaren och hindra kommentatorn från att göra inlägg igen på samma plats? Någon som kan se och förstå hur censur-satan lyckats motivera sina känslokalla fingrar?

Upphovsman till det s.k. näthatet torde rimligen vara de skeva beskrivningarna snarare än en ny naturlag där människor blir arga och hatiska helt utan anledning. Intressant nog inte på något vis en nyhet, men självfallet något som också drabbar journalister när inramningen upplevs som skev. (vilket tydligt ses i artikeln ovan) Frågan är vad vi kan göra för att minska journalisternas näthat I sig men också journalistisk snedvridning som upphov till näthat. Debatten om detta torde vara den rimliga andra sidan av det s.k. näthatet. Vad skulle annars vara den rimliga motsvarigheten?

Media som föter näthat med människoförakt

Förvisso kan vi alla lätt förstå att det alltid är lättare att hänvisa till att den stora majoriteten dvs läsarna av en blaska är de som utövar hatishet utan någon känd anledning som ett tydligt tecken på en ny naturlag. Den enda frågan man kan ställa är väl om inte näthatet har sin grund i vad som skrivs och massmediala tillrättalägganden som får en motsatt effekt, som man sedan vägrar att ta något som helst ansvar för, vad tror du?

För det andra bygger på principen om en ny okänd naturlag.

Här har vi då ett tydligt exempel på hur mediedrevet inte bara driver utan också skapar en hatisk stämning för vad kan i verkligheten vara ett större uttryck av hatiskhet än att förhindra att en person får göra sin hjärtas röst hörd i en central debatt? Förvisso kan vi inte älska alla andra personers åsikter, men vi behöver å andra sidan inte vara så självupptaget hatiska att vi visar en främlingsfientlighet som förhindrar åsikter som går ifrån vår egen från att yttras i en debatt. Att döda en persons åsikt från att göra sig hörd i mediet kan naturligtvis kännas tillfredsställande och tryggt för den som visar en så stark generalisering med åsiktens innehåll. Frågan är därför om det är rimlige att låta främlingsfientligheten döda åsikter bara för att de inte passar in i de ”upplysta stamväldet” skenheliga censurträd.

Mina damer och herrar  en dag som denna kommer journalister världen över att rapportera från en rättegång i Norge och uppmärksamma en annan skarp censurerar i dess värsta bemärkelser och det sänder väl bara rätt signaler, för vansinnet har väl som vanlig uppkommit från nya naturlagar?

det röntgensnittet påvisar en intressant logik. vågar man fråga om det i grunden inte handlade om en skrämd liten man som gång på gång blivit censurerad men nu kan få hela världens media att lyssna för att han censurerade andras liv så till fullo?

Det är kannibalisk rösträtt i dagens media

den som ätit många liv får självfallet ett högre värde samtidigt som färre och färre nämner offren vid namn. Och vem bryr sig å andra sidan om medias dagliga censur så länge som vi alla kan förlita oss på den svart-vita rubriken? Det förklarar också varför fler och fler tidningar censurerar mångfalden bland inläggen och därmed debattens egentliga bredd.
Men den aspekten är sedan länge censurerad, kanske det var sådant som inspirerade gärningsmannen, eller den frågan kanske inte heller får ställas?

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: